Ainnim.G

Det är inte trångsynt av mig att anse att två människor i ett förhållande borde hålla sig till det förhållandet och låta det förflutna vara just det - det förflutna. Någonting som hände förut men som nu inte längre är aktuellt och därmed ett avslutat kapitel. Väljer man att gå vidare från en människa till en annan så är det inte mer än rätt att släppa taget om den första och visa att det är den andra som är prioriterad och älskad. Att det är det andra förhållandet som gäller. Håller man kvar i gamla bilder och anser att de är viktiga för en så låter man inte det förflutna bli ett avslutat kapitel utan det ligger fortfarande lite öppet. Annars hade det inte varit viktigt. Och just det faktum att ens partner anser att det är viktigt att ha kvar bilderna får mig att höja ögonbrynet. Varför är det så viktigt att ha bilder på sin gamla partner? Jag menar - alla minns vi väl vårt förflutna och eventuella före detta partners. Varför är det så viktigt att ha dem på bilder, som dessutom visar upp en tid då det var dem två - där jag som ny partner - inte var med, inte var älskad, inte var prioriterad. Det var de två som levde ett liv där de förmodligen trodde skulle vara en mycket längre tid än det faktiskt gjorde. Att ha den tiden målad i bilder för även mig att se är ingenting jag anser är lämpligt i vårt förhållande. Om han skulle ha sådana bilder är det för att han ska ha någonting att titta tillbaka till någon gång. Annars hade han inte behövt ha dem. Det räcker att han minns det. Men nej, i sådana fall känner han att de är viktiga för honom. Det är helt bortom min värld och jag önskar att ingen behövde utsättas för det. Jag menar, jag förstår att vissa kan tycka att det är okej om de lever på det sättet och inte vet någonting annat. De har formats på det sättet - att tycka att det är okej. Men för mig är ett riktigt förhållande ett sådant där mannen prioriterar och respekterar mig genom att låta det förflutna vara ett avslutat kapitel - på alla sätt möjliga.

Akrylamid, Fågelinfluensan, Galna ko-sjukan och nu:

Trots detta så är det allt för ofta som jag sitter vid datorn och vill slösurfa utan att komma på en enda sida jag vill besöka. Och hur hittar man alla dom där superspännade sidorna som måste finnas?

Jag vill inte köra på något säkert kort, jag vill ta mig an Also Sprach Zarathustra och göra det med entausiasm. Det kommer låta skit, folk kommer skratta men jag bryr mig inte. Jag är inte den som fegar ur.